söndag 16 januari 2011

Nordafrika ...



En symbol för frihet.

... är i händelsernas centrum just nu. Är det en liberal revolution som vi ser rulla fram?

I Tunisien har landets hatade diktator Ben Ali flytt landet (såklart till Saudiarabien som vid sidan av Frankrike är exildiktatorernas favoritpensionat) efter att uppretade folkmassor slagits i veckor på gatorna mot polisen. Landets strikta censurlagar som bland annat blockerade YouTube och Facebook har redan börjat lättas upp. Bloggare, människorättskämpar och studenter har släppts fria från landets fängelser och oppositionspolitiker vågar sig åter hem. Landets talman har utropats till interimspresident och det talas redan om fria val inom två månader. Vad iranierna i sin "Gröna revolution" misslyckades med tycks tunisierna nu ha fixat; att störta en kriminell regim genom massiv folklig resning. Var de iranska demonstranternas princip om ickevåld ett misstag som nu belönats med massgripanden och avrättningar?

För första gången sedan friheten från kolonialismen kan tunisierna få en frihet värd namnet. Det är för tidigt att säga "hurra" än, men det ser lovande ut för Tunisiens del. Samtidigt får vi inte glömma att många människor fått sätta livet till under den så kallade "Jasminrevolutionen", att militären behåller sitt grepp om landet och att våldet snabbt kan blossa upp igen. Den spirande frihetens blomma kan dränkas i ett blodbad.

I en annan del av Afrika, södra Sudan, har folket äntligen fått rätt att säga sin mening genom en folkomröstning. Det ser ut som att det enorma landet delas i två delar och att södra Sudans folk får ett eget land där de kan bygga sig en egen framtid bortom diktaturens grepp. Vill det sig väl så går de en ljus framtid till mötes. Landet är rikt på olja och naturresurser som i ett demokratiskt land utan korruption skulle kunna komma många till glädje.

Kanske sprider sig dessa förändringens vindar över de nordafrikanska sanddynerna likt en framsvepande sandstorm och når även grannländerna? Hårdföra postkoloniala arabiska regimer som länge förnekat den egna befolkningen rätten att bestämma över sina egna liv känner nog hur som helst en kylig bris dra igenom presidentpalatsen. Som en föraning om vad som komma kan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar