torsdag 31 mars 2011

Världens lättaste sätt ...

... att tjäna pengar måste väl ändå vara att tvinga andra att betala utan att få någonting tillbaka? Detta är inget nytt. Många stater ägnar sig åt att avtvinga sina medborgare pengar enbart för att finansiera icke allmännyttiga projekt och makthavares lyxliv. Maffian har länge tagit ut "avgifter" av näringsidkare i utbyte mot "skydd", det vill säga löftet att inte utsätta dem för våld och skadegörelse. Inom den sicilianska Cosa Nostran kallas detta fenomen för pizzo. I den undre världen är sådana metoder överhuvudtaget legio.

Annat är det väl i en demokrati utan korrumperade politiker och makthavare? I Sverige kan ingen tvingas att betala avgifter för ingenting, bara för att gynna enskilda personers och organisationers ekonomiska intressen. Eller? Är det verkligen så?

Den 1 januari 1999 infördes lagen om privatkopieringsersättning och ersatte den tidigare "kassettavgiften". Lagen ger den enskilda intresseorganisationen Copyswede rätt att ta ut en schablonavgift av hårdvarutillverkare som producerar apparater vilka är "särskilt ägnade för privatkopiering".

Detta innebär i praktiken att alla lagringsmedier som kan användas för privatkopiering (tomma DVD- och CD-skivor, inspelningsbara DVD-spelare och hårddiskvideospelare, MP3-spelare) avgiftsbeläggs av Copyswede. Det extra pålägget får slutkonsumenten, det vill säga kunden, betala. Tilläggas bör förstås att det här rör sig om laglig privatkopiering och ej olaglig fildelning av upphovsrättsskyddat material.

I teorin är idén om en privatkopieringsavgift inte förkastlig. Som en jämförelse tilldelas författare en så kallad biblioteksersättning för varje gång deras böcker lånas ut på ett bibliotek. En sådan ersättning existerar i de nordiska länderna, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. Men jämförelsen haltar vid en närmare granskning. Biblioteksersättningen bygger på faktiskt antal utlånade exemplar och är tänkt som en ersättning för förlorad inkomst i form av utebliven försäljning.

Annat är det med privatkopieringsavgiften. Det är en schablonavgift som drabbar alla som har tillgång till inspelningsmediet i sig, vare sig de använder det till att privatkopiera upphovsrättsskyddat material eller ej. En person som använder sin hårddisk för att spara privata foton betalar alltså Copyswede för att spara sitt eget material. Det spelar alltså ingen roll om du använder apparaten för att spara filmer och musik eller om du använder den för att spara dina egna grejer. Intresseorganisationen Copswede skall ha pengarna i vilket fall.

En annan brist som dyker upp vid en närmre analys är att privatkopieringsavgiften inte tar hänsyn till att upphovsrättsindustrin ofta lägger kopieringsspärrar på DVD-filmer och CD-skivor. Just i syftet att förhindra privatkopiering. Industrin vill alltså inte att du kopierar men vill ända ta betalt för det. Knäppigt va?

Det handlar inte om huruvida upphovsmänniskor skall ha betalt eller ej för sina verk. Det är en självklarhet att de skall ha det. Frågan är däremot om de skall ha rätt att utkräva betalning både en, två och tre gånger för en och samma vara? Oavsett om deras musik eller filmer säljs i fysisk form av DVD- och CD-skivor eller spelas på radio och visas på TV eller ej, får de ofta även betalt genom avtal med tjänster såsom Spotify och iTunes. Dessutom skall de ha betalt för apparaten som materialet spelas på. Det är inte kul att vara kulturkonsument.

Frågan blir lite extra tillspetsad av det faktum att Copyswede agerar i eget intresse, med affärsidén att ta betalt för ingenting. Då försäljningen av inspelningsbara DVD-spelare och hårddiskvideospelare minskade, minskade även Copyswedes inkomster från denna sektor. Då dök den geniala idén om att ta ut en avgift för en boomande sektor, mobiltelefoner, upp. Här finns miljoner att hämta in, konstaterade Copyswedes vd Mattias Åkerlind nöjt. Och han har all anledning att vara nöjd. För i tvåpartsförhållandet mellan hans organisation och hårdvarutillverkarna har han lagens stöd.

Det finns ju oändliga möjligheter att tjäna pengar om man bara är infallsrik nog. Varför nöja sig med apparaterna? En allmän bredbandsavgift är ett förslag som ligger i luften. Och apropå luften förresten; Varför inte även ta ut en eteravgift för trådlöst Internet? Konsumenterna kan gott betala flera gånger för den potentiella ekonomiska "skada" de kan tänkas orsaka Copyswedes medlemmar genom att kopiera material som de redan till att börja med köpt i affären.

Så, är du en person som önskar att tjäna pengar utan att behöva leverera något i utbyte? Har du inga tjänster eller varor som folk är beredda att betala för? Har du helt enkelt ingen lust att arbeta? Lösningen är enkel: Gå med i en Copyswedeansluten organisation och börja håva in. För till skillnad från maffians pizzo är detta inte bara ett lagligt utan även av politikerna uppbackat sätt att pressa folk på pengar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar