tisdag 12 april 2011

Linnea Edvardsdotter ...

... (alias Greta Garbo) har skrivit ett utmärkt debattinlägg som svar på Schyman och Co:s krav på att sexarbetare generellt skall betraktas som brottsoffer.

Svaret är på många sätt utmärkt. Självklart delvis för att det just är en sexarbetande kvinna som ger de fina damerna bakom debattinlägget svar på tal. Damerna från Östermalm och Gamla stan sitter gärna på höga hästar och gör sig till doms över säljare och köpare av sexuella tjänster, utifrån luddiga marxistfeministiska teorier om underordning och könsförtryck. Att överhuvudtaget lyssna på sexarbetare (eller ens kvinnliga sexarbetare) har inte fallit dem in.

Kanske vill de inte höra svaret? För det kan ju mycket gärna vara så att sexarbetarna inte känner sig utnyttjade, att de trivs med sitt yrke och att de vill fortsätta med det. Säkrare att inte fråga eftersom sådana svar skulle stjälpa damernas förklaringsmodell.

Mycket riktigt påpekar alltså Linnea Edvardsdotter att hon och andra sexarbetare aldrig har blivit tillfrågade. Och då de har sagt att de trivs med yrket så har det hetat att de "ljuger". Så mycket är den feministiska solidariteten alltså värd. Istället har sexköpslagens förespråkare lutat sin argumentation på otillförlitlig och vetenskapligt förkastlig statistisk underbyggd av oriktiga siffror och rena falsifieringar:

I aktuell artikel åberopas en undersökning utan hänvisning, där det påstås att 89 % av de tillfrågade prostituerade vill lämna prostitutionen. Vilken är undersökningen? När gjordes den? Var gjordes den? Vilka prostituerade tillfrågades och hur många tillfrågades?

Jag känner inte till en enda svensk neutral, ordentligt gjord utvärdering eller undersökning angående prostitution. Skarheds statliga utvärdering är en skam för Sverige, där bevisat osanna siffror och dålig, stundtals obefintlig fakta förvanskas för att passa syftet som var bestämt från start. De som drar fram den undersökningen som en sanning bör göra en egen research innan.


Vidare håller Edvardsdotter med om att det med all sannolikhet finns sexarbetare som vantrivs med sitt yrke. Liksom det finns busschaufförer, korvförsäljare och bilmekaniker som vantrivs med sina yrken. Edvardsson påpekar även att det redan finns hjälp för sexarbetare som vill sluta. Socialstyrelsen har till exempel kommit ut med ett utbildningsmaterial för detta ändamål. Så stöd finns, till skillnad från för många människor inom andra yrkeskategorier som vill sadla om.

Det stora övergreppet, skriver Edvardsdotter, är att feminister som Schyman och svenska politiker och myndigheter sätter sig till doms över sexarbetarnas livsval. Att de inte lyssnar på sexarbetarna men ändå mot deras vilja utser dem till offer. Edvardsdotter säger att hon själv med fri vilja har valt att arbeta med att sälja sexuella tjänster och inte på något sätt känner sig utnyttjad eller utsatt för brott.

Är det något vi frivilliga eller ofrivilliga sexsäljare, vi som mår bra eller de som mår dåligt är offer för, så är det attityden som prostitutionsmotståndarna vill plantera och förstärka i samhället. Offer är de sexsäljare som blir fråntagna sina barn, som blir vräkta från sin bostad, som får sparken från jobbet eller blir utestängda från sina studier. Sådant händer, trots att det inte är något brott att sälja sexuella tjänster.

I ett land som vill framstå som jämlikt och demokratiskt är det en skymf att inte låta vuxna, sansade, många gånger välutbildade medborgare, själva få bestämma över hur de vill förhålla sig till och utöva sitt sexualliv. Det är också en skymf för de verkliga offren att göra frivilliga sexsäljare till offer. Lägg krutet där det behövs och tvinga inte mig att bli offer mot min vilja.


Jag vill tacka Linnea för att hon har mod att sätta sig upp mot dessa tyckare vilka under flera decennier har haft fullständig ensamrätt på att i den svenska debatten representera den hälft av befolkningen som utgörs av kvinnorna. Jag tror att vi äntligen börjar se en spricka i den åsiktshegemoni som så länge har rått i Sverige.

Visst finns det sexarbetande kvinnor och män som vantrivs. Som säljer sexuella tjänster till kunder på gatan för att finansiera ett drogmissbruk. Huruvida de är så många som Schyman och vänner påstår eller ej kan ingen idag uttala sig om eftersom det inte finns någon tillgänglig tillförlitlig statistik. Däremot är en sak säker. Problemet stavas i så fall missbruk och fattigdom - inte sexarbete. Om vi hjälpte människor med missbruksproblem och bekämpade fattigdomen istället för säljarna och köparna av sexuella tjänster så skulle vi komma åt de fall där människor blir utnyttjade. Det gör vi inte genom att förfölja folk och tvinga hela verksamheten under jorden.

Min bön till Schyman och hennes kamrater är: Visa att solidaritet inte bara är tomma floskler från ert håll. Lyssna på era medsystrar och bröder istället för att sätta er till doms över dem. Inse att människor kan göra olika val här i livet. Alla människoliv ryms inte i er lilla fyrkantiga mall av genusteorier om förtryck och över/underordning. Istället för att pressa ned människor i en form som de inte ryms i skall vi tillåta dem att göra sina egna val.

Bekämpa fördomar och fattigdom - inte människor.

2 kommentarer:

  1. Det många verkar glömt bort i ekvationen är att Gudrun Schyman är i grunden kommunist och inte feminist.

    Lägger man in detta är det helt naturligt för henne att allt som inte passar in i hennes åsiktsbild måste antingen vara offer för omständigheter denne inte kan rå över, eller en kapitalist som utnyttjar andra.

    Och eftersom hon nu stämplar sig själv som feminist måste kvinnan som säljer vara offret och mannen som köper måste vara en förövare.
    Att det är fler män än kvinnor som säljer sex är något hon aldrig kommer att gå in på, just eftersom det inte passar in i argumentatinen.

    Så i princip handlar dagens svenska feminism mer om kommunism än faktisk jämställdhet mellan könen.

    SvaraRadera
  2. Det stämmer Niklas.

    Schyman kommer från en kollektivistisk miljö där gruppen alltid var viktigare än individen. Det är därför hon klarar att göra sådana logiska felslut som; "Grupp A är bra. Grupp B är dum. Eftersom Grupp B är dum måste grupp A vara offer för deras dumhet. Alla medlemmar inom Grupp A som inte uppfattar sig som offer är antingen lögnare eller missledda av Grupp B." A och B kan bytas ut mot vad som helst. Välj valfritt generaliserat kollektiv: Män, kvinnor, svarta, vita, arbetare, kapitalister eller vad som helst.

    Därav paradoxen att Schyman gärna TALAR OM sexarbetare, men konsekvent vägrar att LYSSNA PÅ dem. Hon behöver inte höra svaret. Det har hon ju redan funnit i sin lilla bok.

    Detta är en marxistisk tolkning av verkligheten och leder till den eviga slutsatsen att kamp är den enda utvägen. Därför är det egentligen fel att använda sig av begrepp som "feminism" då man talar om Schymans och kamraters kamp. Feminismen är ju i grunden en individualistisk teori som strävar efter alla människors lika värde.

    Jag funderade på att inte kalla henne & C:o för feminister alls. "Kollektivistisk fundamentalism" eller "moralistisk kollektivism" är bättre begrepp på schymanisternas ideologi.

    SvaraRadera