söndag 12 juni 2011

Evidentialism, en kraschkurs


Liberaldemokraterna kallar sig ofta evidentialister. Men vad menar de egentligen med ordet? Vad är evidentialism, kanske du frågar dig.

Evidentialism är en filosofisk inriktning som menar att det endast finns skäl att tro på sådant som med understöd av "evidens" (bevis) kan hållas för rimligt. I politiska sammanhang kan man kalla det en pragmatisk inställning till verkligheten. Evidentialister betraktar tillvaron som den är och inte som den borde vara. Den accepterar verkligheten med alla dess fel och brister. Evidentialismen är således inte idealistisk (eller i dess politiska förlängning ideologisk) utan realistisk.

Resonemang om tillvaron som saknar saklig grund men som rotar sig i sagornas och myternas värld är ickepragmatisk. Politik grundad på sådana resonemang har ingen koppling till hur verkligen ser ut utan i hur beslutsfattarna vill se den. Dessa beslutsfattare hör i bästa fall hemma i fablernas värld och i värsta inom den religiösa fundamentalismen.

Sverige har idag många exempel på politiska beslut utan grund i verkligheten. Det mest graverande exemplet är den ökända sexköpslagen. En lag som förbjuder utbyte av sexuella tjänster mot betalning. Detta på grund av att lagens förespråkare tycker att sexarbete är slaveri och står fast vid det utan att ta reda på om det finns några fakta som stödjer dessa antaganden/påståenden. Här har vi ett typexempel på en politik baserad på tyckande och inte på vetande.

Evidentialister förespråkar ett pragmatiskt närmande till frågor som den om sexarbete: Är sexarbete samma sak som slaveri? Vad finns det för bevis för detta? Finns det inga bevis för att så är fallet så är sexarbete heller inte slaveri. Det är den politik som liberaldemokraterna förespråkar. En politik rensad från det töcken av sagor och myter som idag tillåts förblinda makthavarnas synfält. Kort sagt: Evidentialistisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar