torsdag 23 juni 2011

För några månader sedan ...

... var jag i Göteborg. Det var TUR-mässa i Svenska Mässans lokaler. TUR-mässan är ett årligt evenemang som samlar verksamheter med koppling till turism, resor och möten. Mässan lockar mängder av fackbesökare och utställare inom hotell-, rese- och upplevelsenäringarna samt representanter för många länders PR-avdelningar. Dessutom lockas massor av semestersugna göteborgare dit med hopp om att kunna finna nästa resemål bland ländernas färggranna montrar.

Själv arbetade jag på TUR-mässan som representant för det företag som jag arbetar på i norra Tyskland. Jag stod tillsammans med representanter för olika hotell och gränsbutiker som hyrt små utrymmen i Tysklands färglösa och ganska trista paviljong. Alla andra länder hade satsat på vad som gjorde deras länder unikt. Grekerna bjöd på grekisk folkdans och ouzo. Danskarna bjöd på Köpenhamnskänsla och pölse. De tyska arrangörerna tyckte visst att det som bäst representerade Tyskland var lättaluminium och fotobilder på svenska bryggor. Inte storbystade dirndlklädda kvinnor med schneckenfläta och enorma ölbägare, inte bratwursttuggande gubbar med lederhosen och jägarmässor, inte mysiga bierstuben, utan ... lättaluminium.

Nåväl. På andra håll fanns det mer kitsch och klichéer att gotta sig åt. USA:s paviljong som föreställde den amerikanska drömmen, komplett med en liten trästaketinhägnad gräsmatta och äppelpaj var ... tja, en dröm. De diverse västindiska paviljongerna doftade nästan av saltvatten och kokosolja. Det var på håret att jag själv bokade en resa till Aruba efter att ha lyssnat på en lovsång om den fridfulla ön från dess saliga representanter.

På väg till toaletterna och den temporära rökavdelningen (det vill säga; glasgången över ån till parkeringshuset) stötte jag på den syriska paviljongen. Först trodde jag inte mina ögon. Den arabiska våren stod i full blom och tyranniska diktaturer runt om i Mellanöstern och Nordafrika föll ihop som korthus inför folkens vredgade protester. Trodde verkligen de syriska arrangörerna att de skulle locka svenska turister till detta land, plågat av repression och förtryck, med dansande dervischer? Den syriska besöksbyråns representanter var artigt trevliga men tycktes något sammanbitna. Kanske spökade oroligheterna i deras hemland i bakhuvudena då de berättade om antika städer och visade upp glansiga broschyrer med bilder på lyxhotell?

Föga anade jag, då jag några dagar senare reste hem från mässan, vilka grymheter som senare skulle utveckla sig i landet. Att Syriens president skulle sätta in säkerhetskrafterna mot den egna militären då den vägrade massakrera obeväpnade civilister. Att fängelserna skulle fyllas av människor som med lungornas fulla kraft och rösterna fulla av gråt och ångest bad om nåd inför sina bödlar. Att pansarvagnar skulle anfalla städer för att hindra deras befolkningar att fly över gränsen in till Turkiet.

Jag undrar om Syrien kommer att medverka på nästa års TUR-mässa? På något sätt är jag tveksam till det. Inte kan de väl ha mage att försöka locka människor till sitt land med löften om sol och strandbad medan den egna befolkningen offras på diktaturens blodiga altare? Inte kan väl de svenska semesterfirarna ha mage att boka en Syrienresa medan landet förvandlas till ett slakthus? Människor har hjärta och hjärna. Eller borde i alla fall ha det.

Efter att ha hört så många berömma länders gästvänlighet utan en tanke på vad som drabbar deras invånare, efter att ha sett bilder på soldyrkande européer vältra sig i sanden medan soldater buntar ihop flyktingar och skickar ut dem till havs några hundra meter bort, efter att upplevt svenskar födda i en demokrati beundra diktaturer för deras modell av "lag-och-ordning", efter allt detta börjar jag bli tveksam angående mina medmänniskors omdöme och empati.



Sugen på lite syrisk kultur i sommar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar