söndag 17 juli 2011

Myten om invandrarna och brottsligheten motbevisas

I ett aktuellt nummer (1 juli, 2011) av Finacial Times, FT, skriver Richard Florida[1] om den sjunkande brottsstatistisken i USA. Artikeln, under namnet "Why immigrants help your city stay crime free", pekar på att antalet begångna brott har sjunkit till sina lägsta nivåer på snart femtio år trots en stor arbetslöshet och den värsta ekonomiska svackan sedan den stora depressionen på 1930-talet. Än mer remarkabelt; minskningen var som allra brantast i USA:s stora städer, vilka fortfarande populärt uppfattas som kittlar för den kokande brottsligheten. Frågan som Florida ställer sig är: Varför?



Statistik på den minskning i våldsbrott som skett efter 1990-talets topp.

Forskning vid the Brooking Institution visade nyligen att de hundra största stadsregionerna i USA har tjänat mest på den sjunkande brottsligheten. Men även i förorterna var siffrorna överraskande: "Äldre och mer tätbefolkade förorter såg en snabbare minskning av brott än nyare och mer glesbefolkade framväxande och ickeurbana samhällen i metropolernas ytterkant" [min översättning]. Förhållandet mellan täthet och trygghet är för övrigt något som nätverket Yimby har pekat på i flera år. Ju närmre centrum och ju högre befolkningstäthet, desto tryggare. Ju längre bort från centrum och ju lägre befolkningstäthet, desto otryggare. Till skillnad från vad många människor tror är det dessutom mindre farligt i urbana utomhusmiljöer än i hemmets "trygga vrå" där de flesta våldsbrotten begås.

Mängder av teorier har framförts om den minskande brottsligheten; alltifrån det ökande antalet aborter som enligt förslagsställaren begränsat antalet oönskade barn (vilka enligt honom skulle ha större risk att växa upp till att bli kriminella) till det enorma bruket av häktningar för småbrott, att barn i mindre grad utsätts för bly, att de stora städernas poliskårer blivit bättre på att lösa brott eller att hederliga medborgare blivit bättre på att låsa och larma sina hem och bilar.

Mest förvånande har man funnit att brottsligheten minskat i samband med de svåra ekonomiska tiderna. Artikelförfattaren lät göra en egen undersökning och hittade ingen statistisk koppling mellan inkomstklyftor och brott eller mellan arbetslöshet och brott. Länken mellan brott och fattigdom tycktes snarare ha försvagats åtminstone under de senaste decennierna.

Ännu mer intressant, menar författaren, är att även kopplingen mellan brottslighet och rastillhörighet substantiellt har försvagats. I USA (liksom Sverige) understryks denna koppling i TV-nyheternas rubriker, polisdokumentärer och populärkulturen. Den stora skillnaden är att ordet "ras" i Sverige är utbytt mot "etnisk tillhörighet". Brookingsstudien bevisar att denna koppling, om den överhuvudtaget har existerat, försvunnit de senaste trettio åren.

James Wilson, expert på urban brottslighet, menar att denna trend snarast kan förklaras med positiva kulturförändringar. Kulturargumentet, säger han, kan hjälpa till att förklara inte enbart den nuvarande minskade brottsligheten utan även varför brottsligheten minskade under 1930-talets depression samt den explosion i brottslighet som inträffade på 1960-talet. Enligt Wilson berodde förändringen under den tidigare perioden på att människor i högre grad blev tvungna att ta kontroll över sin tillvaro medan en minskad känsla av tillhörighet i samhället bidrog till den ökning i brottslighet som inleddes under den senare perioden.

En ytterligare teori, som lagts fram av forskaren Alfred Blumstein, är att den nuvarande förändringen är följden av en så kallad "Obamaeffekt". Blumstein menar att unga svarta män har blivit mer stolta och att de hyser allt större hopp om sin egen framtid efter att Obama blivit president i USA. Denna nyfunna optimism skall ha gjort dem mindre benägna att lösa konflikter med våld.

Dessa teorier i all ära. Viktigast av allt, påpekar Florida, är nog en annan faktor: Den växande etniska och demografiska diversifieringen i städerna och stadsregionerna.

Floridas undersökning visade exempelvis att den spansktalande andelen av befolkningen är negativt associerad med urban kriminalitet. Brottsligheten minskade även i förhållande till den del av befolkningen som var HBT eller "ickevita". Men av alla variabler fanns det en som var mest konsistent negativt associerad med brottsligheten – platsens andel av utlandsfödda invånare. Med andra ord: Ju fler utlandsfödda, desto lägre brottslighet.

Detta går stick i stäv mot dem som demoniserar invandring och menar att den "bidrar till ökad kriminalitet". Det finns mycket antiimigrationsdemagogi i samhället - inte minst från etablerade politiker, media, debattörer och allsköns invandrarfientliga krafter. Logiken är hursomhelst klar, påpekar Elizabeth Kneebone, en av medförfattarna vid Brookingsstudien: "Brottsligheten minskade snabbast i de stora städer och tätbefolkade förorter som var fattigare, hade större minoriteter och större brottssiffror att börja med. På samma gång såg alla former av förorter sin andel fattiga, minoriteter och invånare av invandrarbakgrund öka. Då förorterna diversifierades, minskade brottsligheten".

Tillsammans med deras entrepenörsanda och deras vilja att lyckas, visar det sig även att invandrare är goda grannar som bidrar med många kulturella och ekonomiska faktorer vilka inverkar negativt på brottslighet. Inte enbart i deras egna utan även i närbelägna samhällen.

Brookingsstudien tycks således slå hål på några av vår tids stora myter; att invandrare bidrar till ökad brottslighet, att det är tryggare i glesbefolkade förorter än inne i tätbefolkade städer samt att det blir allt mer farligt att vistas på städernas gator och torg. Så om du vill känna dig riktigt trygg, flytta då till ett urbant område med tät och blandad befolkning - och gärna där det bor många invandrare.

[1] Richard Florida är författare till nya boken The Great Reset, chefredaktör på The Atlantic samt direktör för the Martin Prosperity Institute vid Torontos universitet.

2 kommentarer:

  1. Du menar alltså att de svenskar som eventuellt finns kvar i Rosengård känner sig mer trygga än de som bor i områden med få invandrare? Varför flyttar svenskar då från invandrartäta områden? I Norrköping där jag bor har vi ett område där de flesta är invandrare, Hageby. Mina barnbarn törs inte gå in i det området ensamma på dagtid. För några år sedan hade det området mest brottslighet i hela Sverige. Hur är det möjligt om du har rätt? Varför kastar invandrare sten på brandkåren och polisen? Varför skryter invandrargäng med att det är så lätt att råna svennar? Varför kallas svenska flickor horor av invandrarkillar? Är det för att olika trivs så bra ihop? Eller trivs vi människor bäst tillsammans med våra egna?

    SvaraRadera
  2. Hej Feminix.

    Jag hör ofta dessa påståenden och kan vare sig avfärda eller bekräfta dem. Att det finns problem i förorter är jag medveten om. Detta tar ju artikeln även upp då den pekar på att det är säkrare ju närmre centrum man bor. Det är en av faktorerna som spelar in i Brookingsstudiens förklaringsmodell.

    Jag har personligen aldrig hört någon invandrare kalla någon för "hora", jag har heller aldrig blivit rånad av någon invandrare. Däremot har jag bott i ett område med nästan bara svenskar. Där brukade de få utlandsfödda svenskarna ofta få leva med tillmälen som "neger" och "blatte". Det fanns en omfattande brottslighet i denna villaidyll. Villainbrott, misshandel, vandalisering, våldtäkter, sexuella övergrepp i hemmet. Mobbingen i den nästan helvita skolan var brutal och sadistisk. En kioskägare blev rånad tre gånger på en vecka av ett helsvenskt grabbgäng. En mörkhyad bussförare hamnade på sjukhus efter att ha blivit attackerad av ett skinheadgäng.

    Jag påstår inte att invandrare är änglar. Jag har träffat ett par skitstövlar som jag nog i ilskan helst hade velat se bli utvisade ur landet. Men jag vägrar också tro att svenskar är änglar som är jättesnälla mot varandra. Jag tror att alla människor inom sig bär tendenser till våld och ondska - svenskar som invandrare.

    SvaraRadera