fredag 5 augusti 2011

Mediemissar

I Christer i P3 ringde en kvinna in och berättade att hon för några år sedan tagit grepp i Hanoi Rockssångaren Michael Monroes skrev under en konsert. Hon hade inte gjort det en enda gång utan om och om igen. Detta trots att sångaren protesterade och försökte bli av med henne genom att svänga till med mikrofonen mot henne. Till slut hade han skrikit åt henne att ge fan i hans skrev. De två kvinnliga programledarna reagerade genom att flamsa och skratta. Dessutom tyckte de synd om henne. Hon var ju nämligen den som blivit utsatt för denna pinsamhet, stackars tjej. Som plåster på såren fick hon välja en önskelåt. Penisgreppen avfärdades muntert som ett plötsligt infall och en skojig historia.

Inget särskilt sagt om skrevgreppet som fenomen men man kan ju inte undvika att notera att män och kvinnor mäts efter mycket olika måttstockar. Om en man hade ringt in till radio och berättat en historia om hur han greppade en kvinnlig musikers bröst eller skrev så skulle han bli utskälld efter noter. Han skulle kallas "mansgris" och "våldtäktsman" och ord som "patriarkalt förtryck" och "sexuella övergrepp" skulle förekomma. Så är det nämligen i vårt jämställda land, kvinnor är offer - män är förgripare. Övergreppet tycks tydligen sitta i saken som vi har mellan benen, inte i handlingen i sig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar