söndag 9 oktober 2011

Jadu, Khadaffi ...

... egentligen hade jag ingen särskild relation till dig innan jag läste Lars Sjunnessons mästerverk Raj-Raj. Jag var för liten för att hänga med i händelserna kring Lockerbyattentatet eller dina konferenser med terrorister och diktaturer från hela världen så Raj-Raj fick duga som verklighetsbeskrivning. Terroristgruppen Kommando Otto Pelikan skulle kidnappa chefen för parkförvaltningen men råkade av någon anledning istället få med dig. Sen gick allt snett!

Du gav intrycket av att vara en sorts blandning av Michael Jackson, Big Z i Liftarens guide till galaxen, Slash och Pinochet. Sådär diktatorchic med färglada uniformer med enorma axelvaddar, en massa medaljer, krimskrams och övrigt jox. Flygarsolbrillorna, det burriga svarta barret och skepparkepsen var liksom pricken över diktator-i:et. En blandning av kitsch, terror och rock'n'roll. Vad är grejen med er diktatorer och dessa märkliga kostymer för resten?

Du gjorde en del knäppa grejer men absolut märkligaste uppträdandet var då du höll tal i FN:s generalförsamling. Varje talare fick femton minuter eller så att hålla låda på. Men du babblade och babblade och babblade i en och en halv timme. Lite som när John Cleese's karaktär, den klockfixerade rektorn mr Stimpson, håller sitt förvirrade och osammanhängande tal för skolöverstyrelsen i filmen Ursäkta, vad är klockan?. Det tycktes bara inte ta slut.

Du svamlade om att frånta USA bördan av att vara värd för FN, att Libyen var ett mycket stabilare land än USA (vilken ironi) och därmed en säkrare plats för FN-skrapan, att de afrikanska staterna måste sluta sig samman i en supermakt med Tripoli som huvudstad (eller hur) och att det behövdes en ny valuta som motvikt till euro, dollar och yen. Runt din hals hade du någon sorts sjal som inte ville hänga kvar utan hela tiden halkade ned från axeln så att du upprepat blev tvungen att hänga tillbaka den. Så fort du hängt upp sjalen halkade den av igen. Om och om igen. Detta förtog Che Guevaraimagen och stärkte John Cleeseintrycket. När du väl slutat mala var man nästan yr av utmattning. Jag tyckte synd om den stackare som blev tvungen att styra upp dagens fortsatta program. Hur lyckades man egentliga klämma in fortsatta talare efter din evighetslånga tirad? Kanske fick Östtimors talare acceptera att han strukits ur programmet på grund av tidsbrist? Vad vet jag?

Nå, hursomhelst. Du blir nog inte den store världsledare som du hade önskat. Det spelade ingen roll att du omvandlade dina tortyrceller till dumpplats för fångar insamlade av andra länders säkerhetstjänster, att du lade ned dina planer på att bygga atombomber eller att du spred libyska dinarer över världen som fredens frön. Då den arabiska våren blommade ut valde omvärlden att satsa på ett annat kort - demokratin. Nu är du inträngd i ett hörn och sitter och trycker i väntan på dina domare och bödlar. Jag är ledsen Khadaffi. Du skulle ha tagit tillfället i akt att lämna över landet och söka en slutgiltig pensionärstillvaro i valfritt sydamerikanskt land. Men du var för stursk. Du tog inte chansen och nu är det kört.

Så kan det gå!

P.s. Jag har laddat ned den gratisversion av din lilla gröna bok som du lade upp för att sprida ditt evangelium. Jag skall läsa den för att reda ut vad tramset egentligen handlade om. D.s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar