tisdag 2 april 2013

Maria Sveland, centerkvinnorna och den förhatliga demokratin

Sveriges feminister slår just nu knut på sig själva för att visa vem som hatar yttrandefriheten och rättssäkerheten allra mest. För en vecka sen kom en rapport från Nordiska rådets ”expertgrupp” där man sökte ett sätt att få slut på ”hot, hat och trakasserier” på nätet. Med hot menar man bland annat ”antifeministiska hållningar” som finns på olika håll i samhället. Alltså: åsikter som skiljer sig från den förhärskande statsfeminismen. En av de som förslaget är tänkt att skydda (tilliga medskribent till rapporten) är extremfeministen Maria Sveland. Hon anser sig själv vara särskilt utsatt för detta antifeministiska hat. Inte ett ord om det hat hon och sina meningsfränder utsätter feminismkritiker för. Hennes egna åsikter skall skyddas genom att förbjuda andras. Menar hon. Tja, då kan man ju avskaffa yttrandefriheten. Bara det sker i feminismens namn så. Eller nazismens, eller kommunismens, eller religionens, eller kungens, eller vilken ideologi som för tillfället råkar vara på tapeten. Det betalar vi gärna skatt för, eller hur? Centerkvinnorna vill inte vara sämre. Om Nordiska rådets feminister vill avskaffa yttrandefriheten, hur toppar man det? Jo, självklart: genom att tysta den offentliga debatten OCH avskaffa rättssäkerheten. I en rykande färsk debattartikel kräver nämligen C-kvinnorna att man inte bara skall behålla den fullständigt vidrigt sexualmoralistiska sexköpslagen utan även sprida den utomlands. Ett enormt misslyckande skall exporteras och svenska kunder som köper sex utomlands skall straffas. Hårt! Här kommer ingen undan. Att det inte är möjligt att bortse från dubbel juridisk straffbarhet skall man bara strunta i säger de utan att ens blinka av skam. Att den legala sexhandeln ute i Europa rör sig om frivilliga överenskommelser mellan vuxna individer skall man också strunta i. Men inte nog med detta. Alla som påpekar detta det sista (att det just rör sig om frivilliga överenskommelser mellan vuxna individer) borde tystas, skriver de moraliskt upphöjda c-kvinnorna. Det är inte relevant att det rör sig om vuxna individer eller att det är lika frivilligt som att klippa någons hår eller massera dess rygg. Nej, nej, nej … alla sexsäljare ÄR kvinnor och alla ÄR offer. De går till och med så långt i sina resonemang som att hävda att majoriteten av alla sexarbetare började sälja sex i barnålder och därmed ÄR barnoffer. Nu har jag förvisso svårt att köpa resonemanget att statligt kontrollerade bordeller har anställda sexarbetare i 13-årsåldern. Däremot förekommer säkert sådant i den av den svenska sexköpslagen framtvingade och okontrollerade undre marknaden. Jag känner både sexarbetare och sexköpare. Inga av dessa är offer eller förövare. De är bara människor som du och jag. Människor som vill sköta sitt sexliv utan den ”goda” feminismens vakande öga vilande över sängen. Jag är nog inte ute och cyklar om jag hävdar att ingen av den nämnda debattartikelns författare känner vare sig någon som arbetar med att sälja sex eller ägnar fritiden åt att köpa det. Eller snarare: de känner säkert några men känner bara inte igen dem. Verkligheten passar nämligen inte in i deras fördomar. Många sexarbetare är män. Många sexköpare är funktionshindrade och kan inte få sexuell kontakt på annat sätt än genom att köpa intima tjänster. Och ja, kära feminister, sex är en rättighet. Det är något vackert då en människa äntligen kan få uppleva det som alla andra tar för givet. Ni är bara för inskränkta och egoistiska för att inse det. Att förmodligen INGEN av de legala sexarbetarna i Tyskland, Holland, Nya Zeeland och de övriga länder där sexköp är legaliserat och reglerat skulle vilja se en svensk sexlagstiftning struntar nog c-kvinnorna fullständigt i. Det handlar nämligen inte om sexarbetarnas verklighet eller önskemål utan enbart om de svenska puritanernas självrättfärdighet. De har ju alltid rätt – även om de inte har en aning vad de pratar om. Texter som denna kommer nog snart att vara förbjudna. Så det är säkrast att skriva vad man har att säga så länge yttrandefriheten fortfarande får råda. Inom kort kommer det förmodligen att vara förbjudet att försvara sexköpare/säljare eller att kritisera den orörbara feminismen. Det är inte förvånande att, Mattias Gardell, en av författarna till Nordiska rådets visat beundran för den fundamentalistiska och åsiktskvävande diktaturen Iran. Med det sagt finns det bara en sak till att säga i denna fråga: KVINNOR ÄR INTE OFFER, MÄN ÄR INTE FÖRÖVARE. Individer är offer och förövare. Dessutom är det en feministisk myt att sexindustrin enbart finns till för att tillfredställa mäns behov på kvinnors bekostnad. Kvinnor är i exakt lika hög grad konsumenter och utövare inom sexindustrin. Kvinnor ser på porr, kvinnor gör porr, kvinnliga porraktriser tjänar mer än sina manliga kollegor, kvinnor köper sex, kvinnor driver bordeller och sexklubbar, kvinnor besöker strippshower. Och... kvinnor är mycket mer gåpåiga då de besöker strippshower än vad männen ens skulle kunna tänka eller tillåta sig. I många länder är det en stor industri att kvinnor besöker shower där män klär av sig nakna. De kommer i grupper (vid möhippor och tjejkvällar) eller ensamma. Och de nöjer sig inte med att titta eller stoppa in sedlar under kalsongerna. Nej, de gör mycket mer än vad deras medsystrar feministerna hade önskat sig. De är inte offer. De är inte heller förövare. De bara är!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar